Det finns hopp om hem gång!

Nu äntligen är det kanske dags, kanske får jag se mitt hem till helgen.

KRAM

Hej alla mina vänner,

här kommer en liten rapport från Sahlgrenskasjukhuset.  

Om jag inte räknat fel är jag inne på elfte veckan nu, tror ni att jag längtar hem? Det bara trasslar för mig, är det inte det ena så är det något annat som dyker upp. Men jag försöker att hålla humöret uppe, visserligen inte alltid så lätt men en dag i sänder och går inte det så tar jagen timme åt gången. En stor tröst är min underbara familj och mina fantastiska vänner det känns tryggt och "varmt" att ha er som stöd när jag har det som jobbigast.  

Vad gäller hela historian här så ska jag så försöka sammanfatta den vid tillfälle, jag är fortfarande darrig för att skriva långa stycken.

Jo! Idag kommer min syster Karin, jippi va kul.

 KRAM TILL ALLA