För ett år sedan låg jag på Sahlgrenska för utredning om jag skulle sättas upp på väntelistan till transplantation och beslutet blev positivt. Men jag var tvungen att göra tand jobb före så ja skrevs upp först den 20/1-12.

Med andra ord firade vi våran 23:dje bröllopsdag med det goda beskedet att jag skulle få en ny chans i livet, underbart men skrämmande. Vi har som tradition att äta smörgåstårta på våran dag och så blev det även i år, skillnaden är bara att vi blev bjudna på den! I fjol var det i och för sig samma sak förutom att då knackade det på sal 14 på transplantationsutredningsavdelningen på Sahlgrenska och ett bud kom in med "typ" smörgåstårts smörgås från vännerna här hemma i Luleå. Och vi som trodde att vi skulle bli utan! Har jag sagt hur mycket jag älskar dom?

Alltså ringmärkt i 24 år utan större taggar på stjälken, för visst sägs det som så att ett förhållande är inte alltid en dans på rosor utan kan vara taggigt och jävligt ibland. Visst har taggarna funnits men vi har lyckats ansa bort dom och snacka om tur för jag hade inte fixat allt utan min kära.

Nu ska jag krypa till kojs efter en trevlig dag med familjen.

Idag är det farsdag och jag stannar hemma med mina baciller, både pappa och svärfar får bara mina tankar och större bit tårta. Här hemma blir det farsdags middag gjord av kung Lennart, mina barns älskade far (och min älskade make).

"Det viktigaste en far kan göra - är att älska deras mor".

LER

För en vecka sedan var jag på "tjejfest" och hade underbart trevligt, tack till alla medverkande.

Annars har veckan innehållit stomisköterske besök och kirurg besök där jag fick reda på att jag har ett brock vid stomin, alltså var det inte en muskel blödning som doktorn på vårdcentralen sa. Det kommer jag att få leva med fram till fisteloperationen är avklarad och tarmen släpps tillbaka om det nu blir en operation. Är det inte det ena så är det något annat, besviken är jag för jag tycker att det räckte med det som varit. Nåja det är väl bara att fortsätta att ha ont och dra på "smilbanden", visserligen har jag inte ont hela tiden och det är ju glädjande.

I slutet av veckan har jag haft feber och ont i halsen så vi får väl se vart det slutar, hoppas att jag slipper sjukhus.

OHHHHH vad skönt att ömka sig själv! Ibland behöver man det! Eller hur?
Sanning och säga så har jag mina fantastiska vänner och underbara familj att tacka för min ork!

» Jag kom, jag såg, jag segrade".