Alla som följer och läser bloggelie borde veta att jag är rädd för princip allt inom sjukvården undersökningar mm. Framför allt skulle jag inte tillåta någon "typ" operation eller någonting man kan bli sövd för under ryggmärgsbedövning. Det enda jag accepterar är sprutor och pvk, så sövning är min grej. Ryggmärgsbedövning är INTE min grej!

Nu har jag hört nog av att det är risker med sövning men det spelar ingen roll för jag fixar inte något annat. Det var nu andra gången dom börjar tjafsa när jag ligger på operations bordet färdig för sövning och det har bara hänt i sunderbyn. Som vanligt kom "lille skutt".

Jag vrålade och grät, var på väg ner från operationsbordet. Jag tror att dom är galna på sunderbysjukhus som inte har fattat hur jag fungerar, det är ju bara att läsa journalen. Men läskunnigheten verkar inte vara så utspridd där, det händer oftast att dom inte läst in mig som patient. DÅLIGT!

Ligger här på sunderbysjukhus uppvaket för dagkirurgi, varit in på en på en skrapning. Lelle är på väg och hämta mig, allt har gått bra.

Kult.

[Bild]

[Bild]

Ha,ha sitter och tittar på Vi på Saltkråkan.

...ändå har jag fullt upp, förstår inte hur jag ska komma ihåg allt. Jag har en tvättsvamp i huvudet, det är sjuksysterbeök, narkosläkarbedömning, provtagningar, gyn operation, återbesök i Uppsala mm. Phuuu inte konstigt att jag tappar och glömmer saker önskar att jag blir återställd snart, känns som orken tryter. Jag lever för helgen när jag slipper vara själv och tiden bara går och går.

Inte nog med att jag är besvärlig så ska min andra gubben opereras snart och jag skulle vilja finnas och hjälpa dem för dom har alltid stått vid min/våran sida. Jag skall göra det jag kan och lite till hoppas jag.

Jag saknar mina brudar som bor i Stockholm, jag saknar sommaren och jag är otroligt gnällig. Jag längtar till jag kan ta hand om min familj och på något sätt ge igen all omsorg jag fått av dem.

Jag funderar på att ta ett trist beslut, typ att behålla stomin livet ut för då kan dom laga brocket så jag slipper ha ont. Men leva med påsen på magen det tar emot...

Nej nu till mina gosegrisar här i världen.

Alla hjärtans dag 2015

vissa nätter går det bara inte att sova! Dom kommer då och då, det kan vara ett par i rad eller varannan månad. Just nu var det länge sedan det "bara" var så utan anledning, det finns nätter som jag vet att John Blund inte dyker upp tex inför vitrocksbesök.

Det kan ju vara "galnakosjukan" som dykt upp,
tur att den inte drabbar mig så fasligt hårt.
Jag har drömmar och tankar men dom är helt ok,
inte alls elaka och hemska faktiskt.
Jo ibland när jag tagit sömnpiller, eller starka värk tabletter för många kvällar i rad,
Då kan det gå både hett och farligt till.
(I drömmarna och tankarna förstås)

Nej nu är det dags att göra ett seriöst försök igen!
Sov gott och tänk på att
den som sover syndar ej!