Hur kan någon tro...

Det här blogginlägget blir inge kul! Men jag känner att jag bara måste få skriva av mig och dela med mig av mina känslor som är lessna just nu! Ni kan ju hoppa över för nu har jag varnat er för min självömkan och trasiga ego!  

Vem i hela värden kan tro att jag bara hittar på och överdriver angående min sjukdom för att få Lelle att göra allt här hemma, jo en av mina vänner!!!  Det kanske är så att man dömer andra efter sig själv! Men han (dom) måste i sig må ganska dåligt som överhuvudtaget kan komma på en sådan ide, han är så välkommna att läsa mina intyg och utredningar från läkarna. Vidare tror jag att jag ska skriva ut den information som finns tillgänglig på nätet och ge honom. TALA OM ATT JAG KÄNNER MIG SÅRAD OCH KRÄNKT  ! Hur det än är så önskar jag inte min värsta fiende detta, det är fruktansvärt att behöva be om hjälp med nästan allt.  Jag känner mig väldigt liten och ömklig mellan varven men oftast så glädjs jag åt att jag har en fantastisk man och fantastiska barn . Vi har tillsammans faktiskt förstått hur sjuk jag är och dom ställer upp till 100 % vilket gör så att jag oftast orkar vara go och gla`  .

Föresten är det rackarns tur att jag har gott om goa vänner som förstår mig och min situation, miljoner kramar till dom.  

Kram för idag!