...är visst värt att komma ihåg, men man behöver inte överdriva med dyrbara gåvor. Födelsedagar är ett sätt att komma ihåg varandra och att träffas. Jag tar alltså tillbaka tidigare inlägg om att födelsedagar inte är värt att fira, natuligtvis menade jag inte att man ska glömma varandra. Sen är det ju bara så enkelt att det är en dag där släkten och vännerna får chansen att träffas över en kopp kaffe. Idag är det ju oftast vid bröllop, begravningar och dop som man är i samma lokal och då hinner man ju sällan, eller finner inte tid för varandra.

Så från och med idag så ska jag införa vikten av att bli ihågkommen och att träffas åtminstone en gång per år med så många av (närmaste) släkten som möjligt över en kaffe skvätt. Vännerna hinner man naturligtvis också med, men inte nödvändigtvis samma tidpunkt som släkten.

Vidare ligger det ju en hel del i att man inte har "tid" eller "ork" att träffas så ofta övriga dagar på året så om det ska till en födelsedag för att knyta oss samman så tycker jag nog att födelsedagar är värt att fira.

Glöm inte att påminna varandra om den årliga träffen,
födelsedagen.

Igår hade jag en stund med kuratorn igen, en väldigt bra träff. Visserligen har väl alla varit det men igår fokuserade vi på - varför jag har sådan panik inför rock folket som hör till vården och vad jag kan göra för att hjälpa mig själv.

Om en vecka är det dags att besöka Uppsala sjukvård!

Morsdag
Farmor
Svärmor

Den dagen är man värd att bli ihågkommen!
I alla fall jag, haha.
Behöver inga paket eller gåvor,
bara ett kom ihåg.
Födelsedagar är bara en påminnelse till att det gått ett år!
Morsdag har man förtjänat,
Man har fött dom,
gött dom,
kämpat med dom,
fostrat dom
och älskat (älskar) dom.
Jag tycker att resultatet blev förbannat bra,
de är sociala,
omtänksamma,
fina unga vuxna.

Jag har varit väldigt bra på curling men la av med det för några år sen
och började flyga helikopter istället.

Farmor till go' prinsessan Klara.
Tror att hon är någorlunda nöjd med mig,
hon är ju visserligen inte så stor ännu,
en 5 månaders guldklimp kanske inte vet bättre.
Hon skrattar då oftast åt mig
och
jag tror att hon känner sig trygg med mig.
Hon känner att jag älskar henne.

Till sist så är det då Madde,
till henne är jag svärmor
och även där tror jag oftast att jag är lyckad.
Vi kan umgås på ett enkelt naturligt sätt,
vi kan vara förtroliga,
vi kan svamla
och vi kan bara sitta tysta.
jag tror att vi accepterar varandras fel och brister
(fast vi inga har, hihi),
vi är bekväma med varandra.

Nu får det vara nog med själv kärlek
man kan ju inte hålla på att skryta allt för mycket.
Då kan ni ju tro att jag är bäst!
(vilket jag faktiskt är, annars hade jag inte kommit så här långt...)

Hoppsan vad trevligt det blev,
inte speciellt ovanligt i och för sig.
Kanon väder
och många glada prickar.

Då var det dags för svärfar att sova på vårat berömda sjukhus, not! Svärmor ringde ambulansen i natt för att han inte kunde gå. Benen höll inte att stå på. Hoppas det blir någe bra med denna sväng en avlastning för båda skulle vara fint.

Själv har jag chockat kroppen med rejäl feber, 38 grader, i två dagar, visserligen till och från. Detta på grund av ytterligare en uvi (urinvägsinfektion) alltså ny kur 10 dagar furadantin, det är tröttsamt.

Annars händer inte så mycket, dagarna går och jag en runda per dag.

[Bild]

Gillar inte ensamhet!
Gubben på fest,
Johan borta.

Räddningen kom,
Klara, Jens och Madde bjöd mig på middag i mitt eget hem.
Det stora plusset,
jag fick rå om dom hela eftermiddagen och kvällen.

När det var dags att släcka och sova kom gubben hem,
glad och lite påverkad.
Hatar att sova ensam hemma.

Idag!
Lat,
vilket egentligen hör till min natur.
Middag?
Köttfärssås och spagetti?
Troligen!

Less!
Sover!

Äter!

Skiter!
(Ingen bild)


Ser tv!

Finns!

Trött!

Vad är det för jävla fel på sjukvården!
Visst den har sina poäng!
Men inte faan känner jag mig omskött!