Ja det fortsätter jävlas! Jag har "typ" fått igen partiveckan (mensen) efter 3 års uppehåll vilket jag varit väldigt glad över. Min kvinnliga del av familjen har/haft förjävliga klimakterie problem som jag alltså trott att jag sluppit förbi, men förmodligen INTE.

Jag var till gyn, sunderbysjukhus, igår för undersökning. Fy i hundar så hemskt det är! Med stesolid i kroppen och gubben vid min sida gick den vanliga gyn undersökningen ok och även ultraljudet. Men när dom började prata om skrapning för cellprov i livmodern började jag skaka och gråta, detta slutade med beslut om remiss till att göra det under sövningen när jag ska opereras i Uppsala.

När ska allt ge sig!

Ja det finns mycket att berätta och tycka om denna sommar, den har varit fantastisk i "mångt och mycket" men den har även innehållit många känslostadier.

Men jag tror att vi börjar med vädret som först var så svalt (kall) att blommorna stod still inte ens ogräset växte. Vidare efter det blev det onormalt varmt som höll i sig i flera veckor, sen kom nederbörden, det vart sådana rejäla skurar att brunnar både utomhus och inomhus inte höll undan vattnet. Åskan har hälsat på ett flertal gånger med riktigt ordentliga smällar, Tor fick alltså vara riktigt arg periodvis.

Nu en snabb sväng över känslobarometern!
Ledsen,
arg,
förbisedd,
missförstådd,
ont
och
besvärlig
är de känslor som bäst beskriver den jobbiga sidan.

Glad,
älskad,
nöjd,
utmattad (positivt),
lugn,
lycklig
och dessa hör alltså till det goda.

Jag skulle kunna berätta om alla ord ett och ett men det skulle nog göra mer skada än nytta så det hoppar jag över, det viktigaste kommer nu!
JAG ÄR SUPER NÖJD MED SOMMAREN!

Mina/våra underbara Stockholmstanter har varit här i sex fantastiska veckor, vi har verkligen fått rå om dem. Damerna har underlättat för min kära make, dom har plocka, stökat, ställt upp och är en stor bidragande orsak till mitt nöjda leende när jag tänker på sommaren.
Det som är trist är ju att man måste säga hej då, hade så gärna behållt dom i Luleå.

Två människor med glimten i ögat är vad dessa damer är!
Lilla Alfons får också en stjärna som forslade dem både hit och tillbaka utan några större protester.

Min gubbe började sin semester när damerna for och har fortfarande en vecka kvar, tur är ju det för annars hade det blivit våldsamt tomt och ensamt.

Naturligtvis har vårat barnbarn och de unga vuxna haft sin del i sommaren, det är så roligt att ha dom så nära.

Det lilla trollet lär sig och utvecklas i rasande fart,
hon har fått två tänder,
kryper (typ),
sätter sig själv,
drar sig upp mot möbler,
vinkar
och klappar händerna.
Snart säger hon farmor, hihi!

Vi har haft äran att vara barnvakt över en natt och det var otroligt mysigt men även utmattande,
det är ju inte som när pojkarna var små.
Åldern tar ut sin rätt!

Nu tar inlägget slut!
Men jag vill först tacka alla inblandade för att sommaren har fungerat så bra trots mitt brock och dess medhavda problem.

MILJONER TACK TILL
alla nära och kära, vänner och bekanta och även till min kurator.

Höll på att glömma bort tiden trots att jag saknat våra samtal.
Nå nu efter 45 minuters ångest, gråt och samtal om igår, idag och imorgon alltså förr, nu och sen så känns det relativt en stund
Vi kom på att det (kanske) är viktigt för mig att leva i dag, nu istället för att komma ihåg eller hinna måla upp katastrofer som kan hända.

Så här just nu känns hjärnan, skälen och tårkanalerna tomma,
jag är trött.

Avslutar med ett stort