Jag måste vända mitt "vara", jag måste börja se saker från annan vinkel. Undra om detta är den depression som alla pratar om, den som kommer efter ett stort trauma, det känns som att inget kan göra mig glad.

Sen får jag dåligt samvete och gråter för det trots att Jag har en hel del otroligt positivt och positiva saker och människor omkring mig.

Otrolig familj!
Friska barn!
Gullig svärdotter!
Fin lägenhet!
Trivs i lägenheten!
Go släkt!
Pengar som räcker runt!
Fantastiska vänner!
Fin (fd) sjukhus familj i Umeå!
Bra sjukhus familj i Göteborg!
Kanon rekreations ställe, Kusån!
Mat på bordet varje dag!
Mina vänner i Sthlm!
Fina gudbarn, träffar dom bara alldeles för sällan!

Jag kan fortsätta med hur mycket som helst som gör mig glad och ändå är jag låg.

Det som är bra är att jag vet att det kommer en dag när jag ser tillbaka på dessa veckor med ett leende och tänker det var bara en fas som jag skulle gå igenom!