...25 åringen

vad jag slarvar med skriveriet...missade svenska lektionerna...oxå!



Och förresten så är ängeln...

Kram

Egentligen har det inte hänt någo speciellt sen sist förutom att min äldsta unge fyller år idag, alltså för 25 år sedan blev jag mamma åt en underbar unge. Har oftast och jämt kommit överens med honom, visserligen hade jag en period som jag var väldigt orolig för honom men då landade en ängel.

Vidare så har jag pratat med min favorit på Umeåsjukhus, jag ska fortsätta med en efterstudie på studien jag var med på när jag hade PAH. Det är så kul att få ha kontakten med PAH enheten i Umeå för dom hjälpte mig igenom en av de svåraste perioderna i mitt liv. Att ha sjukdomen PAH var (så här i efterskott kan jag erkänna) en väldigt lång dödsångest laddad period. Jag vaknade och längtade tills det var dags att krypa ner igen, tanken som slog mig oftast och jämt var "undra om jag vaknar imorgon". Många gånger log jag medans jag grät invändigt! Många gånger följde jag bara med för gubbens skull! Det känns skönt att ha lämnat det bakom sig, men människor som doktor Stefan, sjuksyster Maria och sjukgymnast Katrin glömmer man aldrig.

Visserligen har jag mina problem fortfarande men av annan orsak, jag har i alla fall ingen dödshotande sjukdom som jagar mig!

Nu är det snart sova dags och ikväll ska jag somna med ett leende av både lycka och (tablett) rus. Lyckan är familj och Siv-Rut!