Höll på att glömma bort tiden trots att jag saknat våra samtal.
Nå nu efter 45 minuters ångest, gråt och samtal om igår, idag och imorgon alltså förr, nu och sen så känns det relativt en stund
Vi kom på att det (kanske) är viktigt för mig att leva i dag, nu istället för att komma ihåg eller hinna måla upp katastrofer som kan hända.

Så här just nu känns hjärnan, skälen och tårkanalerna tomma,
jag är trött.

Avslutar med ett stort