Igår var det dags för kurator besök, skönt för nu var det länge sedan. Jag är som jag är och det hjälper inte att försöka "gömma/glömma" saker för mig längre. Förut kunde ja nog bestämma mer över min hjärna än vad som går nu, jag har/får mer och mer ångest. Må i alla fall lunde jag gå därifrån och må bättre och det är ju det som är meningen.

Jag är lite orolig över att jag är så slut! Trött som en tonåring, slut i kroppen som (tror jag) efter ett maraton lopp. Tuppade av på tv-rumsgolvet igår och det var länge sedan nu, jag är lagom blå på höger höft och armbåge. Det positiva är att glasögonen höll fast dom flög iväg.

Sista provtagningen visade för lite järn i blodet så nu har jag börjat med järntabletter.

Jens vill ha barnpassning medan han springer i tvättstugan men jag orkar inte, trist!