Min egen hemläxa är gjord men inte av mig, min favvo Eva kom förbi. Hon är en av dom jag saknat mest, hon är possitiv, varm och framförallt så dömer hon inte. Hon tjatar inte, hon frågar inte om hon ser att det blir för mycket för mig.

Nu är näst steg mitt, jag och Knut skall åka och hälsa på henne och hennes gubbe Åke. Kommer säkert och gråta då också, men till tröst så känner hon mig väldigt väl efter tio arbetsår så det gör inget.