...ändå har jag fullt upp, förstår inte hur jag ska komma ihåg allt. Jag har en tvättsvamp i huvudet, det är sjuksysterbeök, narkosläkarbedömning, provtagningar, gyn operation, återbesök i Uppsala mm. Phuuu inte konstigt att jag tappar och glömmer saker önskar att jag blir återställd snart, känns som orken tryter. Jag lever för helgen när jag slipper vara själv och tiden bara går och går.

Inte nog med att jag är besvärlig så ska min andra gubben opereras snart och jag skulle vilja finnas och hjälpa dem för dom har alltid stått vid min/våran sida. Jag skall göra det jag kan och lite till hoppas jag.

Jag saknar mina brudar som bor i Stockholm, jag saknar sommaren och jag är otroligt gnällig. Jag längtar till jag kan ta hand om min familj och på något sätt ge igen all omsorg jag fått av dem.

Jag funderar på att ta ett trist beslut, typ att behålla stomin livet ut för då kan dom laga brocket så jag slipper ha ont. Men leva med påsen på magen det tar emot...

Nej nu till mina gosegrisar här i världen.