Kära Bloggelie nu är det nästan ett år sedan så jag tänkte prova och se om jag kan finna entusiasm igen.

Läget är i stort sett det samma som då, inte färdig opererad, ont och sablarns less på sjukvården. Jag har bara sån lust att vråla, SKIT INTE I MIG JAG ÄR BARA EN MÄNNISKA.

En del förändringar i familjen har skett, min svärfar har lämnat oss för ett bättre ställe. Min far har varit en sväng på sjukhuset och mamma har fått ny hjärtklaff. Mina systrar håller sig rätt så bra på benen, svågrarna lika så.

Tack för kaffet!