Hej Veronica och läs nu allt detta med ett leende och tänk på vem som skrivit det.

Hej och hå nu var det längesedan jag skrev något, det har ju just bara varit snuttifikationer. Så nu tänkte jag uppdatera er som läser denna blogg.

Jag har under de senaste veckorna varit under utredning både vad gäller hjärtat, diabetes och blodtrycket.
Det jag var mest orolig för var hjärtat och det var kanon starkt (än så länge), jag var nog säker på att det skulle vara skit. Kan bara säga att så glad har jag inte varit på länge.

Däremot har jag fått diabetes, cortisonutlöst, mot det äter jag tabletter och tar insulin.

Vidare har jag fått en till blodtrycksmedicin, en som sänker trycket och samtidigt håller hjärtat starkt.

Tackar min älskade vän som vi haft äran att ha hos oss, hon har under lättat för både mig och Lennart. Tack du sköna böna.

Biggan (stockholmsstjärnan) har varit upp till sin karl över helgen och vi fick äran att träffa båda två. Detta under en middag hos Jens och Madde. Förövrigt en riktigt trevlig gubbe.

Vi har alltså haft fulltecknat i flera veckor och som avslutning är jag/vi på väg till Uppsala för fistel operationen. Sitter på planet och skriver.

Angående våran lilla prinsessa så växer hon så det knakar och har förgyllt våra dagar mellan varven.

Nu ska jag lägga bort grodan (ipaden) för det är dags för landning, lägger ut detta senare idag.

Jag är skit less, provtagning, EKG, pratat med inskrivningssköterskan, blodtryck, puls, syresättning, läkarsamtal, lunch, träff med narkosläkaren och sjukgymnast... Förstår ni mig? Jag kan ju allt det där!

Nu ligger jag på hotellsängen och är lite chockad över att det är en så pass omständig operation som kommer ta drygt två timmar.

Kram till alla.

...något positivt att berätta, jag har inget fel på hjärtat. Jippi fick det dokumenterat ikväll, var till hjärtläkaren kl 18.30

Jag har gått igenom en hel del sista tiden, men hjärtat är det inget fel på. Kan bara säga grattis till mig själv.

...äntligen har jag fått något att se fram emot,
det är lätt att fastna i trista nuet.

...har inte skrivit på länge men jag har bara skit på menyn, jag återkommer när jag har ngt roligt att berätta. Kram till er alla som tittar in.

Jag är fortfarande glad, så glad att jag inte bölade när jag fick reda på operations datumet. Jag skrivs inte in förrän den 8/12-15, minst ett halvår försent. Tur att jag ringde efter Waldorf träffen för annars hade jag förmodligen gråtit en vecka, nu snörvlade jag bara lite.

Förövrigt mår jag ganska skit, men det som inte dödar härdar. Alltså pinket luktar apa, avföringen är torr som fnöske, mår illa (ej gravid), torrhosta (inte förkyld), samlar vatten så det skvalpar när jag går, bränningar i ryggen (typ njurarna), jag tror att jag kan fortsätta hur länge som helst, punkt huvudvärk (förmodligen blodtrycket), sockerkänningar (tror jag), ont i bråcket så jag tar rast och vila på golvet ibland.

Vad gör jag åt detta? Jo jag ringde vårdcentralen i morse men dom hade slut tider och hänvisade mig till akuten. Ringde lungmottagningen och ingen av mina doktorer var där så det var ingen idé att komma dit tyckte sköterskan, hon skrev iaf en urinodlingsremiss. Så pinka i burken och till vårdcentralen med detta. Vidare är det bara att ta nya tag imorgon, ringa 07.30 prick.

Men en sak är säker att vi har ätit en riktigt god middag idag, stektlax i grädd och ostronsås som serverades med ris, gröna ärtor och rivna morötter.

Och avslutningsvis ett ordspråk som figurerar på Facebook.

Jag har nu fått bekräftat att jag är inte ensam,
mina vänner finns med mig.
Jag vet nu!
Att mina vänner är fortfarande kvar.
Jag är inte bortglömd,
eller har gjort mig bortglömd.
Mina älskade vänner finns kvar,
dom finns där ute.
Dom bara väntar på att jag ska bli fri
och full av ork och energi.
Det vet alla
att det finns nära och lite längre bort.
Men till alla er
som uppvaktat mig på något sätt,
ni är alla väldigt intill.
På ett eller annat sätt.

Mina kära vänner,
i detta inlägg räknar jag in släkten till vänner,
ni är underbara.
Jag är så lycklig som har er,
ni gör mitt liv.
Vet inte vad mer jag kan säga än ett fantastiskt stort TACK.

En blomma till er alla
och inte vilken blomma som helst.
Min absoluta favorit blomma,
en gerbera.