Tredje gången och jag tycker fortfarande om att gå dit. Det känns som att jag är en full flaska som ramlar och allt rinner sakta ur mig.
Största trycket den här gången var "hur ska jag komma åt mig själv och sluta stänga ute människor som jag tycker om och saknar". Jag måste lära mig att öppna dörren för de som ger mig god energi och låsa för de som är energitjuvar. Jag måste lära mig att berätta precis hur jag känner och tänker.
Det är lättare sagt än gjort, jag gråter ofta och jämt, jag kvider och har ont. Fy faan för att vänta på allt ont varje dag. Jag försöker kämpa och vara glad men det är inte alltid så lätt!
Men possitivt är det när det dyker upp människor som säger "du är alltid så glad och det är nog det som gör att du klarar allt", tack Annika. För av någon anledning dyker de upp när jag som bäst behöver det.
Min man brukar titta på min mage och kommenterar - jag förstår att du har ont! Brocket är ungefär som en halv handboll och större när jag varit igång.
Vi pratade även om familjens påverkan, allt från födsel till nu. Vi började med min farmor, min morfar, min mor och far och ska fortsätta vidare nästa gång. Det är skönt att prata och försöka hitta orsaken till min osäkerhet och mina katastroftankar. Fortsättning på det följer efter nästa träff.

Dålig bild men denna boken vill jag läsa!


Livet är ett osäkert projekt
om känslor och kognitiv terapi
Författare av Ingvard Wilhelmsen Typ och år (Bok, 2001 ) Språk Språk: Svenska Sidor Längd: 180 sidor ISBN ISBN: 91-46-18131-8


Felaktiga tankemönster, t.ex återkommande katastroftankar, kan medföra ångest, oro och rädsla. Boken vill visa hur man m.h.a kognitiv terapi kan lära sig att bryta den negativa tankeverksamheten.

 

Ann-Louise

16 april 2014 22:09

Vi måste bli bättre på att ses. Att jag har fullt på jobbet och blir trött duger inte som anledning. Saknar ju dig och våra pratstunder. Vi kanske kan ses i helgen :)
Puss och kram

Annelie

18 april 2014 11:07

Åh vad söt du är, kram

 

Rosie

18 april 2014 01:28

Jag tycker du gör det bra och jag tänker ofta på dig även om vi inte ses så ofta. Jag kan förstå att det många gånger är tufft men tänk ändå på hur långt du har kommit, vad du har gått i genom och vad du har överlevt. Det är otroligt! Jag är imponerad av din styrka. Hoppas du får hjälp med bråcket snart. Kram

http://rosand.blogg.se

Annelie

18 april 2014 11:06

Goa Rosie vad glad jag blir av dina ord ?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

...på ett rum. Sen sedering inför operation, 2.30 i tid.är det beräknat att ta. ...

...min tid att komma tillbaka! Resan startade 04.30 med att klockan ringde, sen gick allt undan och nu ligger jag i hotellsängen. 1. Taxin hämtade oss 05.25. 2. Flyget gick 06.35. 3. Taxi till akademiskasjukhuset. 4. Provtagning. 5. EKG 6...

Detta är alltså angående min framtida brockoperation som skall ske på akademiskasjukhuset i Uppsala. Det har gått väldigt många resor angående hala fistel, bråck historian. Men jag startar med sista undersökningen som var i februari 2017. Läkarbe...

...så hade jag bott i ett råtthål, hungrig och skitig. Jag känner mig väldigt bortglömd av sjukvården! ...

Det räcker så!