...vän! Jag har aldrig berättat detta för jag tror inte på de själv, jag har en "han" som vakar över mig. "Han" flyttade in för ungefär ett år sedan, det var i samband med en av alla operationer. Visserligen hade "han" hälsat på ett par gånger tidigare och då när jag låg på Sahlgrenska.

Det började med nattliga besök! Jag vaknade av att bara känna värmen från en hand antingen på underarmen eller över munnen som "typ" för att känna om jag andas.

Det är absolut ingen obehaglig känsla, snarare en fridfull lugn känsla. Det är alltså inget som stör mig! Varmt och beskyddande, som om någon vill ha koll på mig. När jag har haft väldigt ont eller mycket jobbigt har "han" dykt upp oftare, nästan varje natt.

Sedan operationerna i höstas har det funnits något här hemma, typ en osynlig vän! Nu tror ni att jag blivit tokig, haha jag kan inte bli galnare än jag varit de sista 47 åren. Men ibland är det som att jag går igenom varma ställen i lägenheten, dom är aldrig på samma ställen. Jag brukar skratta åt mig själv när jag ber att "han" ska flytta på sig!

I början trodde jag att allt var tillfälligheter, men det tror jag inte längre. Förmodligen är det väl fantasier men det gör inget för det är en ganska behaglig känsla. Kanske har jag varit för lite ute bland folk, behöver nog social stimulans.