Hallå, hallå idag var det dags för kuratorbesök igen, behövligt vill jag mena. Vi eller jag pratade så rösten svek, jag tömde ur mig all "skit" som sjukvården ytterligare åsamkat mig. Mina funderingar om dom verkligen har rätt att behandla människor hur som helst, är det inte dags för att ställa till ett hellvete för översittarna som bestämmer. Jag vet att det inte är sköterskan som svarar som ansvarar över att det inte finns tider till patienter på grund av exempelvis personal brist, det är inte dom som bestämmer arbetstider, löner med mera men det är dom som får ta skiten. Förstår varför dom slutar!

Nå när jag var klar hos kuratorn ringde jag syster Kina och bjöd in mig på kaffe, mycket trevligt som vanligt. Vi umgås alldeles för lite! När vi sitter där och surrar ringer det från arbetsförmedlingen och undrar vart jag håller hus... Faan missat att det skulle vara möte idag, det är inte likt mig jag brukar nog gå en gång för mycket istället.

Ilade iväg på mötet som var ett utskrivningsmöte från arbetsförmedlingen, dom anser att dom inte kan göra något för mig. Summan av detta är alltså att jag ska ansöka om sjukpenning igen! Jag är alltså inte arbetslös längre! Vilket jag heller aldrig varit! Jag är sjukskriven från kommun där jag har en tjänst! Ja då är det väl bara att hoppas på att allt går bra...förmodligen blir det väl nå skit på vägen...en jävla massa gupp...

När jag då är på väg hem kör jag förbi jobbet i tron om att Anna-Britt skulle vara på väg hem, vilket hon var. Vi blev stående och surra ett bra tag, under tiden gick det förbi några "fröknar" det var så roligt att träffa dem och när dom säger att jag saknas i matsalen blir jag varm om hjärtat. Även mina kollegor som jobbar i matsalen/köket stannade till och surrade en stund, jag har inte jobbat med någon av dem.

Jag kom hem "ganska" samtidigt som gubben så vi hjälptes åt med middagen på en gång, skinkpaj och sallad.