För en vecka sedan skulle jag varit hos kuratorn men kroppen sade nej medans hjärnan sa ja, trist för jag har mer än jag trodde i bagaget. Hon hjälper mig att se saker och ta på dem med det resultatet att jag accepterar dem men det är inte sagt att jag gillar mitt förflutna. Vi har även stora funderingar på vart all skräck kommit från, läkarskräcken är absolut värst. Ångest för både det ena och det andra, vi skulle vilja komma så långt att vi förstår för då är det lättare att hitta rätt tänk.


På tisdag tillbringade vi på sunderbysjukhus för 2 1/2 års kontroll av lungorna 3månader för sent. Min älsklig var ledig för att följa med, det är kärlek. Jag fick VG, jippi! Det är fantastiskt tycker jag, tänk när jag börjar träna och får upp "flåset" då blir det förhoppningsvis MVG. Jag har ca 66% kapacitet i lungorna och normalt är 95-100% om jag förstått rätt. Min lungdoktor ville komplettera med ett järn och ämnesomsättnings prov, gjorde bort det på labbet på en gång. Han skulle även skriva till Uppsala i försök att hjälpa mig att få tid. Vidare blev det remiss till neurologen och fotvården, härligt.


Tar idag sista uvi penicillinet, en medicin jag aldrig fått förut. Det var transplantationsläkaren Ling-Alingsås som fixade det denna gång. Har haft lite strul med provsvaren men det är ok nu.


Har även återupplevt Johan på is i en ishockeymatch, undra hur många man sett och varit med om?