Det känns faktiskt som en alldeles vanlig söndag, en väntan på vardagen och "ensamheten" skall in finna sig. Om sanningen ska fram så är jag våldsamt avundsjuk på mina "galenpannor" i Stockholm som är tillsammans under denna helg. Jag hade önskat att jag var där med dom eller att dom var här, tittade till och med vad en flygbiljett skulle kosta. Men vips så kom jag på att jag inte är "frisk" ännu! Jag är ett vård offer som behandlas som en oviktig, tjatig patient av sjukvården. Det är endast ett år sedan remissen till Uppsala skickades! Vårat faan tog vårdgarantin vägen?
Men som sagt mina små "gullfjun" kanske kommer upp i mellandagarna och det hoppas jag verkligen.

Birgitta & Ingela
Biggan & Ingo
Babbo & Mingo

Trist! Jag har inte tid till kuratorn förrän nästa måndag, jag saknar henne.

Veckan som varit och farit har varit ganska händelse rik, både Teija och Ann-Louise har tittat förbi. Jag har varit en tur med mamma och pappa till Boden plus att dom underhöll mig en dag, tiden går fort och detta sägs med både positiv och negativ ton. Man åldras fortare men operationen närmar sig snabbare, tro nu för all del inte att jag fått ngn tid ännu för då blir ni lika besviken som jag.

Just nu saknar jag våran prinsessa,
skulle vilja krama henne.
Hon gör oss glada!

Vidare så har jag inte blivit beviljad nya pengar från försäkringskassan ännu, tyvärr tar dom inte hänsyn till att människor har räkningar att betal. Men nog tycker jag att det är märkligt med alltihop! Jag är ju faktiskt sjukskriven! Borde inte det räcka? Men jag hoppas det ordnar sig annars får tomten och granen komma nästa år istället.

Tänt ljus för min donator.