Idag mår jag int bra, jag bara gråter! Jag blir så förtvivlad när ska min familj få tillbaka en normal fru, en normal mamma, en normal farmor eller en normal svärmor. När jag tänkt så går tankarna vidare, när ska jag bli en normal dotter, normal syster eller normal svärdotter, jag bara undrar? När ska jag orka vara glad en hel dag? När ska jag orka en hel dag!
Alla dessa funderingar just idag kommer från att jag pratat med Uppsala och fått reda på att jag inte kan förvänta mig operation förrän tidigast november! Hur kul känns det!
Men att gå med en smärta som om det satt ett dussin knivar i magen varje dag och ändå orka le, jo det kräver mycket "input". Att orka gå varje dag utan att kunna leva normalt det kräver en kärleksfull familj och det har jag.

Nu ska jag gömma mig under täcket och se om gråthuvudvärken går över!

En sak vet jag och det är att när allt sjunkit in och jag vant mig vid att min operations tid är ytterligare framskjuten så blir det också bra.
Man vänjer sig och blir vän med tanken.