Jag har nu fått bekräftat att jag är inte ensam,
mina vänner finns med mig.
Jag vet nu!
Att mina vänner är fortfarande kvar.
Jag är inte bortglömd,
eller har gjort mig bortglömd.
Mina älskade vänner finns kvar,
dom finns där ute.
Dom bara väntar på att jag ska bli fri
och full av ork och energi.
Det vet alla
att det finns nära och lite längre bort.
Men till alla er
som uppvaktat mig på något sätt,
ni är alla väldigt intill.
På ett eller annat sätt.

Mina kära vänner,
i detta inlägg räknar jag in släkten till vänner,
ni är underbara.
Jag är så lycklig som har er,
ni gör mitt liv.
Vet inte vad mer jag kan säga än ett fantastiskt stort TACK.

En blomma till er alla
och inte vilken blomma som helst.
Min absoluta favorit blomma,
en gerbera.