Jippi, nu kommer han snart!

Äntligen får gubben ledigt...

Familje status...

Lennart börjar semestern idag (alltså egentligen måndag), det behöver han! Han har varit trött och sliten sista veckorna. Med andra ord så har han bara mig att sköta om men det är inte alltid så enkelt, det är han nog också förbannat less på. Men fantastiskt nog så är det väldigt sällan som han klagar  och det är nog inte så lätt att leva ihop med PAH-mig! Jag skulle behöva hitta på något att överraska honom med, något som han bara får göra för sin egen skull! Men hjälp mig! Vad skulle det vara?

"Lille man" Johan som alltså är 19 gör inte så många knop, tennis, dator, tv... Just för närvarande är han förkyld men frukost åt mamma kunde han ändå göra. Han skulle behöva ut och beblanda sig med lite folk på stan, typ krogen! Jag menar att det vore nyttigt att se något annat än hemmet och området häromkring.

Våra föredetta inneboende Sandra och Adam har fått sig ett eget hem, vi var där och åt en god middag igår. Jag saknar dom massor men visst är det skönt för både dom och oss, det vart ju ett par månader som vi camperade ihop. Nu har Adam sitt eget hem, sitt eget rum och sina egna saker så hans liv är på väg att stabiliseras och det behöver den lilla parveln   . Kram, kram, kram till dom!

I och med detta så är Jens och Ice inte hemma speciellt mycke, kan tänka att det i slutändan är så att Sandra och Jens inte bara är kompisar   ! Detta kan sluta hur som helst och jag hoppas på att det blir bra för alla inblandade! Saknar mitt stora troll, hade precis vant mig vid att ha honom hemma...  igen. Men livet måste gå vidare och är det då med dom så blir jag väldigt nöjd.

Och nu kommer vi till statusuppdateringar vad gäller mig! Jag mår si så där, ena dagen bättre än den andra. Värmen påverkar mig otroligt mycket, är det för varmt och fuktigt så fungerar jag väldigt dåligt. Men jag har lärt mig att ta allt i sakta mak, ju lugnare jag tar dagen ju längre hålls ork och humör uppe. Hur jag sover, äter och mår förövrigt spelar större roll än jag trott. Är jag lessen och gråter mycket så får jag ett rejält spännband över bröstet, det är ansträngande för hjärtat, ibland känns det som att det ska explodera. Och gråter mycket gör jag för närvarande... men det finns en förklaring till det! Sanning och säga så är det inte värst för mig vad gäller sorgen efter "Tobbe" så om jag säger att mitt hjärta ska explodera så vad ska inte syster ysters göra, förintas...  , jag hoppas att hon vet vart jag finns... 

Nå nu får det vara bra för denna gång, nu ska jag invänta min kära man!