Mycket trevligt återbesök,

det har nog inte hänt att jag varit så glad efter ett sjukhusbesök.

Lungorna - bättre

Andning (spirometri) - bättre

Hjärta - återhämtat

I och med dessa resultat beslutades det att jag inte böver göra någon

bronkoskopi och biopsi.

* * * * * * * * * * * * * * * * *

Nu är det fistel hellvetet som hindrar mig att gå framåt, hjälp mig att hålla tummarna att det blit operation denna vecka. Så kanske även jag hinner njuta av sommaren (trots vädret)!

Helt plötsligt när jag sitter och skriver detta dyker min lilla familj från Umeå upp i huvudet, jag saknar dom massor!

Tankar till min föredetta doktor och sköterska från PAH enheten på Umeå sjukhus,

ni är bland dom bästa människor jag träffat.

Till min nya sjukhusfamilj måste jag bara säga att ni också är fantastika!

* * * * * * * * * * * * *

För övrigt har vistelsen i Göteborg varit trevlig,

jag har ju fått vara med min goa gubbe.

Sen har vi träffat Ulrika som fått nytt hjärta och hennes son

våra återbesök lyckades bli samtidigt.

Vi var på restaurang och åt och drack gott!

Jag har fotografiskt minne - det klickar jämt!

Förra vändan blev det så många inlägg så att jag tröttnade en sväng!

Nåväl vad har hänt? Provtagningar, kirurgbesök, undersökning av fistel och fistelgång under narkos, prover... Less? Jag? Näääääää inte alls ( jag vet att det är fult att ljuga, men ibland måste man för att hålla humöret uppe). Kontentan är att det blir operation på Sahlgrenska, någon slags stomihistoria. JAG TYCKER ATT DET ÄR NOG NU! Men trots allt så hoppas jag nu att dom behåller mig när jag ändå ska ner på 6 månaders kontroll. Jag och gubben åker imorgon och beräknas komma hem på torsdag om dom nu inte mot förmodan fixar en akut operation.

Till något roligare!
Biggan från storstan är fortfarande kvar, visserligen är hon mycket i stugan men kommer och " tittar" till mellan varven. Kul är även att den andra Gumman från Stockholm dyker upp snart. Jag hoppas bara att Mattis kommer tillbaka en sväng och sen vet jag att Oskar kommer att dyka upp till Lulekalaset. Hanna panna behöver jag inte fundera på för hon bor redan i fantastiska Luleå. Dessa plus många andra är människor som betyder massor för mig!


Kramar och varma tankar till er alla!

Kul, jätte kul!

00.30 anlände Biggan och Mattis från Stocholm, underbart att träffa dom igen. biggan  är en gymnasiekompis som jag har busat med mycket. Det var två år sedan Mattis var här och Biggan träffade jag i julas, så nog var det på tiden. Så den här dagen har bara rusat förbi, vi har pratat och sen har vi pratat och skrattat och pratat lite till.

Ett hjärta kan slå
Ett hjärta kan brista
En vän kan man få
En vän kan man mista
Men i mitt hjärta finns Du gömd För en vän som du
blir aldrig glömd...

Sista dropp behandlingen blev det inget av, jag hade alldeles för lite vita blodkroppar. Doktorn från Sahlgrenska ringde och gav mig den informationen och vi konstaterade båda två att kuren i ala fall gjort en viss nytta.

Nu är det godnatt!

Nutid!

Ja nu är vi framme i nutid och då kan jag berätta vad jag har med mig från det sista halvåret det finns både positiva och negativa delar. Jag tror att jag väljer att berätta dom positiva bitarna sist, alltså börjar jag med alla minus.

-

Jag har fått diabetes!

Jag skakar så maten flyger av gaffeln!

Jag har ingen känsel i lill- och ringfingret!

Jag har fått en fistelgång!

Jag har fått en hel del humörsvängningar, känner inte alltid igen mig!

Och nu till de positiva bitarna!

+

Jag har lärt känna fantastiska människor både patienter och personal!

Jag har gått ner i vikt!

Jag har fått många bevis på vilka som verkligen är mina vänner!

Jag har insett att jag är älskad av släkt och vänner!

Det absolut bästa är att jag lever!

  Ja då var det dags för sista droppet i den senaste behandlings serien och det får jag göra på hemsjukhuset vilket är sunderbysjukhuset. Jag var till vårdcentralen kl 0800 för provtagning och till lungdagvården kl13.00 När klockan var 13.30 gick jag och frågade vad händer? Gissa vilket tokigt svar jag fick, de blir nog inget förrän vid fyra. Dom hade inte fått proverna och när dom väl fått dom skulle dom analyseras så det skulle ta tid. Men hallå dom är ju galna skulle ja sitta där och glo i minst 2 1/2 timme till, " nähä" jag åkte hem och nu inväntar jag ett nytt samtal på måndag om när jag ska dit.

Det känns som att den här behandlingen fungerar så pass att ("peppar, peppar") åtminstone stoppat avstötningarna och det är ju faktiskt väldigt positivt.  

Misommarafton tillbringade vi i Kusån, Karin och Jannes stuga ligger där. Hör och häpna vi tog färdtjänst dit, för mig och Lennart kostade det totalt 302 kronor.

Vi åt sill och färsk potatis till lunch och middagen bestod av entrecote, utskuren biff, ljummen potatissallad och till tilltugg. Där emellan serverades det kaffe och jordgubbar efterrätten var den traditionella jordgubbstårtan. Betyget vart MVG+ som vanligt.

Jag drack min första öl och min första whisky på nästan tre år och det var fantastiskt gott. När den kalla ölen rann ner i halsen var det som... Ja jag vet inte vad jag ska jämföra det med! Det var då förbaskat gott kan jag säga.

Vi som firade denna dag tillsammans var värdparet Karin och Jan, deras dotter Johanna, Sascha och Stefan, Anki och Anders sist och minst goldenretrivern Neo.

Färdtjänsten hämtade kl 21.00 alldeles lagom eftersom att vi var där redan vid 12 tiden dagen.

TACK ALLA FINA!

20120613

Ett helt vanligt återbesök, inge trassel, underbart!

Jag åkte till mitt andra hem på onsdag eftermiddag efter 12 dagar och fick sängplats i madrassförådet. På torsdag handlade det om provtagning, andra dropp behandlingen och läkar samtal. Fredag morgon var det dags för spirometri och sedan blev jag hämtad av taxi vid tre på eftermiddagen för hemfärd. Jag behövde inte göra någon broncoskopi och biopsi för läkarna tyckte att allt såg okay ut för en gångs skull. Det enda var att jag hade lite sänka så jag fick med mig en kur med antibiotika, plus lite ändringar i medicinerna.

Mitt i allt elände fick vi äran att bevittna vigseln mellan Kim Niemi och Emilia Jauhiainen och deras sons dop. Det äkta paret heter nu Jauhiainen i efternamn och deras lilla gosse Eddie. Eddies storebror Evald tog nog alla med storm i sin kostym, en riktig goding.

Det var precis vad jag behövde få vara med om, en skopa kärlek, ett mått med andlighet och att se lyckan i deras ögon. Att jag fick vara med om detta just då gjorde att min livsglädje återfanns, min styrka att kämpa vidare förstärktes och tron på att allt kommer att gå bra infann sig.

Tack Kim och Emilia