Nutid!

Ja nu är vi framme i nutid och då kan jag berätta vad jag har med mig från det sista halvåret det finns både positiva och negativa delar. Jag tror att jag väljer att berätta dom positiva bitarna sist, alltså börjar jag med alla minus.

-

Jag har fått diabetes!

Jag skakar så maten flyger av gaffeln!

Jag har ingen känsel i lill- och ringfingret!

Jag har fått en fistelgång!

Jag har fått en hel del humörsvängningar, känner inte alltid igen mig!

Och nu till de positiva bitarna!

+

Jag har lärt känna fantastiska människor både patienter och personal!

Jag har gått ner i vikt!

Jag har fått många bevis på vilka som verkligen är mina vänner!

Jag har insett att jag är älskad av släkt och vänner!

Det absolut bästa är att jag lever!

  Ja då var det dags för sista droppet i den senaste behandlings serien och det får jag göra på hemsjukhuset vilket är sunderbysjukhuset. Jag var till vårdcentralen kl 0800 för provtagning och till lungdagvården kl13.00 När klockan var 13.30 gick jag och frågade vad händer? Gissa vilket tokigt svar jag fick, de blir nog inget förrän vid fyra. Dom hade inte fått proverna och när dom väl fått dom skulle dom analyseras så det skulle ta tid. Men hallå dom är ju galna skulle ja sitta där och glo i minst 2 1/2 timme till, " nähä" jag åkte hem och nu inväntar jag ett nytt samtal på måndag om när jag ska dit.

Det känns som att den här behandlingen fungerar så pass att ("peppar, peppar") åtminstone stoppat avstötningarna och det är ju faktiskt väldigt positivt.  

Misommarafton tillbringade vi i Kusån, Karin och Jannes stuga ligger där. Hör och häpna vi tog färdtjänst dit, för mig och Lennart kostade det totalt 302 kronor.

Vi åt sill och färsk potatis till lunch och middagen bestod av entrecote, utskuren biff, ljummen potatissallad och till tilltugg. Där emellan serverades det kaffe och jordgubbar efterrätten var den traditionella jordgubbstårtan. Betyget vart MVG+ som vanligt.

Jag drack min första öl och min första whisky på nästan tre år och det var fantastiskt gott. När den kalla ölen rann ner i halsen var det som... Ja jag vet inte vad jag ska jämföra det med! Det var då förbaskat gott kan jag säga.

Vi som firade denna dag tillsammans var värdparet Karin och Jan, deras dotter Johanna, Sascha och Stefan, Anki och Anders sist och minst goldenretrivern Neo.

Färdtjänsten hämtade kl 21.00 alldeles lagom eftersom att vi var där redan vid 12 tiden dagen.

TACK ALLA FINA!

20120613

Ett helt vanligt återbesök, inge trassel, underbart!

Jag åkte till mitt andra hem på onsdag eftermiddag efter 12 dagar och fick sängplats i madrassförådet. På torsdag handlade det om provtagning, andra dropp behandlingen och läkar samtal. Fredag morgon var det dags för spirometri och sedan blev jag hämtad av taxi vid tre på eftermiddagen för hemfärd. Jag behövde inte göra någon broncoskopi och biopsi för läkarna tyckte att allt såg okay ut för en gångs skull. Det enda var att jag hade lite sänka så jag fick med mig en kur med antibiotika, plus lite ändringar i medicinerna.

Mitt i allt elände fick vi äran att bevittna vigseln mellan Kim Niemi och Emilia Jauhiainen och deras sons dop. Det äkta paret heter nu Jauhiainen i efternamn och deras lilla gosse Eddie. Eddies storebror Evald tog nog alla med storm i sin kostym, en riktig goding.

Det var precis vad jag behövde få vara med om, en skopa kärlek, ett mått med andlighet och att se lyckan i deras ögon. Att jag fick vara med om detta just då gjorde att min livsglädje återfanns, min styrka att kämpa vidare förstärktes och tron på att allt kommer att gå bra infann sig.

Tack Kim och Emilia

Jag vill inte!

Två dagar! Sen var det dags att ringa igen och resultatet blev "omedelbums"  tillbaka för att påbörja ytterligare en annan behandling. Men det började med broncoskopi på fredagen och sedan den nya medicinen i dropp, vilket jag ska få totalt tre gånger med varannan veckas mellanrum denna gång. Lungröntgen och spirometri gjordes också plus blodprover vilket alltid görs.

Jag missade min yngstas sons födelsedag :(

Efter åtta dygn 20120531 var det dags för hemfärd igen.

Ajajaj!

När jag varit hemma i sju dagar fick jag sämre med andningen vilket jag märkte på både andningen och spirometri värdena. Jag blev även matt och slö, mådde som vid tidigare avstötningar. Ringde till Sahlgrenska och dom bestämde att vi skull avvakta i tre dagar eftersom att det var helg, jag skulle naturigtvis ringa om jag blev mycke sämre.

När vi då hördes på måndag 20120507 och det blivit något sämre bestämdes det att jag skulle få cortison dropp på sunderbysjukhus, jag åkte in och fick första dosen. Övernattade med två äldre män varav en med lunginflammation och den andra hostade så det ekade, inte tycker jag att det var så smart i och med mitt dåliga immunförsvar. På tisdag när jag fått min andra dos så tog jag permis till onsdag då jag åkte tillbak för sista dosen. Väl hemma så ringer Sahlgrenska och säger att dom vill ha ner mig eftersom det inte varit så enkelt för mig. Sagt och gjort! 20120509 packade jag väskan igen!

Ja vid 23 tiden var jag installerad på avdelningen igen, möttes av trevlig glad personal. Det blev ny behandling, dropp, " typ" dialys, ett annat dropp och så vidare. Broncoskopi och biopsi  blev också av, resultatet var avstötning igen. Då var det dags för hemfärd 20120521 alltså efter tretton dagar.

Tror ni att jag blev hemma länge?