Idag fick jag kallelse till Uppsala! Livet blev ledsamt, ytterligare en sommar med smärta. Tiden är först i början av juni och det är bara undersökning! Vilket då kommer att innebära att dom inte planerar operationen förrän till hösten.

Jag tycker väldigt mycket synd om mig själv och ja jag vet att det finns dom som har det värre men det "funkar" inte idag.

Jag har längtat med skräckblandadglädje efter detta brev för operationen är ett måste om jag inte skall bli helt störd i huvudet av smärtan, oron, isoleringen och leda, pluss att kläderna inte passar längre. Det på grund av allt sittande!

Alltid ont och mer när jag gör något exempelvis följer med och handlar, hänger tvätt, duschar och det hjälper inte ens med "starka" värk tabletter längre.

Nu känns det lite bättre, att få haspla ur sig det man känner är faktiskt medicin det också.