Hmm, inatt har jag nog sovit ganska många timmar totalt! Men sammanhängade kan jag nog inte påstå, har vaknat i princip prick på heltimmen hela natten. Jag tror nog att oron börjar ta tag i mig, jag flyger så sällan plus att jag har en läkarskräck utav dess like och jag vet inte vad jag ska förvänta mig utav besöket i Göteborg.  Så hela den här kombinationen är ju hel läcker för mig, jag håller nog på att surra ihjäl de fina människor som finns här. Trösten är - dom är van och det finns nog dom som aldrig lämnar dom ifred!

Brb!

Det fick bli en liten paus, provtagning, blodtryck, feber, byte av PVK och sätta igång det vätskedrivande droppet. Andra gången gillt då lyckades dom hitta ett kärl som inte sprack!

Jag tror att denna dagen kan bli väldigt lång... så även natten... Får väl se till att gubben kommer tidigt imorgon så att han kan hålla om mig.

Nu får det vara nog med själv ömkan, det finns dom runt omkring mig som även dom mår dåligt på grund av sin egen rädsla att ta tag i och prata med mig om allt som gäller de sista två åren och tiden framöver. Det behövs inte mer än att våga!

Nu är det snart dags för morgon fika, det får bli kaffe, ett glas fil och en smörgås. Sen ska jag inta morgon medecinen och på en timme eller två hoppas jag på en gnutta sömn till så jag slipper dom värsta biverkningarna.

"Det högsta är inte att aldrig falla,

utan att resa sig efter vaarje fall."