Så där ja nu är allt som vanligt! Johan anlände hem från Stockholm igår kväll, jag tror att dom var nöjda med trippen, dom var visserligen bara borta i tre dagar men någon stans kanske nyfikenheten för annat än hemmet har vaknat. Det är nyttigt med luft under vingarna, se annat, uppleva annat, vara någon annan stans ger en ny syn på livet.

Tack kära Biggan för att dom fått husera hos dig, du är en pärla. Hoppas att det inte har varit allt för jobbigt och att dom inte vänt upp och ner på hela lägenheten.

Kramar i massor till dig och Mattis

PKK

Igår var jag inte så kul att umgås med, fick ett "sur" anfall. Rastlösheten tar knäcken på mig vissa dagar, sitta, sitta, sitta och sen när gubben kommer hem så fortsätter vi att sitta, sitta, sitta. Observera att jag inte klagar på honom, han jobbar och står i hela dagen och fortsätter en stund när han kommer hem, klart att han vill sätta sig och ta det lungt. Jag klagar på min orkeslöshet, oföretagsamhet och allt bottnar sig i skitsjukdomen som jag kanske "råkat" ärva av någon snäll släkting, eller också bestämde den sig bara för att dyka upp.

Det finns dom som har det värre!

Ja jag vet men ibland rinner det bara över helt enkelt och då är det tur att jag har en förstående familj.

Kärlek åt dom!

Tänk vad jag tyckte att "yngre" äldre människor gnällde när jag var ung, alla bara pratade och beklagade sig om sjukdomar. Var det inte det ena så var det det andra, ärftligt eller inte, farlig eller inte, symtom eller biverkningar, medicinering eller operation... Men "ops" nu är jag där själv, pratar jag inte min sjukdom så pratar jag någon annans, allvarlig eller inte spelar ingen roll. Är det inte släkten så är det någon bekants sjukdom som det vänds  ut och in på, så med andra ord så är det väl så att med åren så kommer krämporna.

Struma, Tolosa-hunt syndromet (THS), whiplers, Polycystiskt ovariesyndrom(PCOS), tumörer, demens, Pulmonell Arteriell Hypertension (PAH) och proppar i benen (vet inte sjukdoms ordet) är väl bara en liten del som finns i våran släkt just nu. Ta inte illa vid er som inte blivit omnämda! För att inte tala om kärringsjukan, mensvärk och helt vanlig huvudvärk, nageltrång, trög mage och torr hud, jag kan fortsätta hur länge som helst.

Nåväl nu skiter vi i alla krämpor! Nu tar vi fram kämpar glädjen och sitter om inte på plats i COOP-arena så i någon soffa och hjälper Luleå Hockey att vinna ikväll för annars är det kört för dom, alltså detta är en måste match! Hoppas, hoppas, hoppas att dom får en match till på Lördag...

Luleå Basket vann igår kväll mot Mark och innebörden i det är att dom kilat vidare till final mot Telge. Nu gäller det, ska dom gå hela vägen i år? Det är lagets fjärde SM-final på sex år så nu "ska" dom lyckas (hoppas jag), finalen spelas bäst av tre matcher och den första är på tisdag.

Nå! Undra vad jag ska pyssla med idag! Knuta en sväng, försöka fortsätta med plocket här hemma (startade lite smått i går), hitta på middags mat (förmodligen blir det rester). Jens är inte hemma så det får välan bli Jojjeman som får se till att micron surrar...

Till alla som tror sig vara glad och lycklig varje dag så tror jag inte på er! Alla har vi ett bagage eller en dag man kikar över staketet och undrar om det är grönare där. Men glädjen med dessa dagar är att dagen därpå skiner solen och allt känns så underbart det bara kan, man lär sig uppskatta både familjen och sig själv om man kan erkänna sina svagheter. Till min glädje så är det för det mesta "plus" dagar här, skitigt i hörnen men bättre det än ett rent hellvete...

Jag vill ha en öl!