Nu har jag pausat nog länge!

Jag har saknat att berätta om mitt vardagsliv. Egentligen skulle detta bli en blogg med uppdateringar om mitt sjukdomstillstånd, men jag har inga nyheter att komma med, jag mår som jag gör och får lever utifrån detta. Står och stampar på samma nivå och ska vara glad för det säger min doktor, det possitiva är ju att sjukdomen inte blir värre. Men lite mer ork hade inte skadat, kanske bara så där att jag skulle orka gå på en hockey eller basketmatch. Att bara orka dammsuga ett rum eller laga en hel middag på en gång vore fint. Gnäll, gnäll, gnäll! Ibland måste man få göra det också... och det vet människor runt omkring mig att jag oftast inte gör.

Att ta medicin är inte roligt,

men att ha roligt är bra medicin!

Har pratat med min medsyster från Umeå idag, lite (läs mycket) "avis" är jag, kunde inte jag också fått skarp medicin? Inte för att jag missunnar henne att må bättre, men ... vill jag oxå...!

Få vet hur bra dom har det;

alla vet hur bra de kunde få det!

Vad har hänt sen sist?

Inte speciellt mycket! Det har varit mycke hockey, basket och annan sport, tv:n är faktiskt ganska bra underhållning. Jag brukar säga att vi är nog de enda människor som bara har sportkanaler, det är i alla fall bara dom som fungerar har gubben sagt ;)! Men det hade kunnat vara värre, "typ" bara operationsfilmer, rysare och annat skrot. Sport på tv:n är bra, visserligen bättre om man hade utfört den själv.

Zzzzzzz!

Det tittar in vänner lite nu och då som förgyller dagarna, timmarna går... En snabb kopp kaffe är som en timmes tidsfördriv och ett väldigt trevligt sådant. Rätt vad det är så är klockan middagstid och Lelles arbetsdag slutar.

En sann vän är en som en sällsynt fågel!

Nu ska middagen förberedas! Jens har den äran att fixa det, han är duktig och ännu duktigare är han om jag pekar och säger vad han ska göra.

Det kan vara lätt att säga sen...

om inte piskan är framme.