Det började med provtagning av alla det slag, urin, tryck, suturation, puls, blod och så vidare från klockan 06.00 Sen blev det snabb frukost innan hjärtultraljud med följd av njurfunktionstest, inget av det var dödligt. Men på eftermiddagen gjorde jag spirometri plus ett cykeltest, där for psyket första gången, typ en kombination av skräck för att ramla, kunde inte svälja, inte andas och till det så kryddade jag nog med lite ångest från hela historian.

Lennart håller ihop och är min stötte pelare!

Den bästa!

Sen följde en ganska trevlig eftermiddag, ett "brytihop" till innan kvällen kom. Men jag tycker ändå att jag är ganska lågisk... trots att allt sker med skratt-blandad-gråt..! På kvällen tog dom även näsprov och det kändes inte något speciellt bara det att tårarna rann, dom kom åt någon nerv eller så.

Jag har även pratat med min pärla från Umeå, alltså min PAH sköterska och att bara höra hennes röst gör mig så lugn och glad. Informerat henne om läget helt enkelt!

Sömntablett och sova:) 

Efter en relativt bra natt vaknade jag tidigt! Visst ju att preliminär avfärd skulle vara 12.45 så in med tabletterna redan kl 7.00 för att slippa må dåligt under resan. Tyckte det var synd att dom inte kopplade bort furix droppet (vätskedrivande) så att jag slapp ligga och vara nödig i "typ" 3 timmar, jag hadde ju faktiskt varit utan under natten från 21.00-06.00, begriper inte skillnaden om jag då istället hade varit det under förmiddagen dagen och jag frågade faktiskt om det inte var ett bra alternativ, Gnäll... det fanns inga toa möjligheter på planet mer än blöja eller bäcken och dom som känner mig vet att inget är ett alternativ. Som tur var hade narkossköterskan på planet en annan syn så jag behövde ialla fall inte ha det undr resan. Själva flygningen tog 2 timme och 10 minuter!

Nå väl ute vid planet så fick dom baxa in båren, det var inte speciellt bra med plats. Totalt hade det fått plats två bårar och sen var det fyra stolar förutom kaptenens och en plats brevid. Trodde ett tag att man själv skulle flaxa med vingarna eller hjälpa till på något vis!

Typ trampa igång det... Jag lägger in de bilder jag har från resan vid ett senare till fälle, har inte sladden här den är i väskan hos lelle.

Väl framme efter en intressant ambulansfärd, hamnade jag på avdelning 91 sal 16. Förvirrade de flesta tills jag lyckats få eget rum. På "bumsen" vart jag uppkopplad med ett hjärtövervak, sen middag som faktiskt gick ned. Vidare så kom sköterskan  och skulle ta prover, han började lasta upp provrör i alla det sorter, färger och storlekar, det slutade med 14 rör! Ändå så glömde dom 4 stycken som beslutades att dom skulle bli tagna en annan dag.

Kram på er detta var alltså Måndag...

Miljoner tack

Till alla er,

släkt,

vänner,

bekanta

och

grannar

som har skickat tankar och stöttar oss,

antigen här på bloggen

eller

via mail,

sms

och

face-book.

Återkommer med information om hur mycket dom plågar mig!

Nej nu var jag orättvis, dom är super rara allihop.

Allt jag går igenom är ju faktiskt ett måste!

Kl. 12.45

Japp det är då det är avvfärd från Kallax,

vet inte när dom hämtar oss här.

Men Lelle kommer vid elva tiden.

Har i alla fall blivit lovad att slipp röra på mig allt för mycket,

det blir ambulansbår från sal til sal.

Innebär alltså att jag inte behöver kliva ur sängen förutom när jag behöver gå på dass.

Igår hände inget speciellt, dom hade nog söndag hela dagen. Dom tog knappt bodtrycket på mig, fick alltså vara ifred. Ja just det, dom bytte PVK:n även igår, mina kärl håller tydligen inte.

Besökslistan från igår, Karin och Jan, Gubben och Johan, Helena! Även min mor och far dök in, "tusen" tack till dom     ! Den här gången har jag verkligen uppskattat att min familj och vänner varit så flitiga på att hälsa på, det har resulterat i att jag har varit trött och slut med följd att jag sovit relativt bra. Vilket jag inte brukar när jag befinner mig bland vit rockar!

Nu ska jag äta något och försöka somna om... jag har fått en ovana att vara vaken just denna tid och då är jag hungrig, otålig och dassnödig. Men nu känner jag att jag vart lite slö och kanske kan somna om, ska bara "trycka" till mig ett sockerprov innan jag stoppar i mig något.

Vi skrivs antingen på förmiddagen

eller när jag kommit till min sal på Sahlgrenska!

Hmm, inatt har jag nog sovit ganska många timmar totalt! Men sammanhängade kan jag nog inte påstå, har vaknat i princip prick på heltimmen hela natten. Jag tror nog att oron börjar ta tag i mig, jag flyger så sällan plus att jag har en läkarskräck utav dess like och jag vet inte vad jag ska förvänta mig utav besöket i Göteborg.  Så hela den här kombinationen är ju hel läcker för mig, jag håller nog på att surra ihjäl de fina människor som finns här. Trösten är - dom är van och det finns nog dom som aldrig lämnar dom ifred!

Brb!

Det fick bli en liten paus, provtagning, blodtryck, feber, byte av PVK och sätta igång det vätskedrivande droppet. Andra gången gillt då lyckades dom hitta ett kärl som inte sprack!

Jag tror att denna dagen kan bli väldigt lång... så även natten... Får väl se till att gubben kommer tidigt imorgon så att han kan hålla om mig.

Nu får det vara nog med själv ömkan, det finns dom runt omkring mig som även dom mår dåligt på grund av sin egen rädsla att ta tag i och prata med mig om allt som gäller de sista två åren och tiden framöver. Det behövs inte mer än att våga!

Nu är det snart dags för morgon fika, det får bli kaffe, ett glas fil och en smörgås. Sen ska jag inta morgon medecinen och på en timme eller två hoppas jag på en gnutta sömn till så jag slipper dom värsta biverkningarna.

"Det högsta är inte att aldrig falla,

utan att resa sig efter vaarje fall."

Provtagning, vikt koll, dusch!

Resultat på det:

för söt, gått ner 1kg, ren!

Himla kul!

Vilka har besökt mig idag?

Anki och Anders

Karin och Jan

Lelle, Johan och Micke

och som grädden på moset

Sussi och Stefan

Annars har jag inte så mycket att komma med,

 en alldeles vanlig dag på Sunderby sjukhus avdelning 46 sal 4.

Godmorgon alla glada, nå även dom ledsna och sorgsna, typ jag tar med dom lyckliga också, egentligen kan jag ta ett samlings ord för hela denna rad - godmorgon till ALLA!

Jaha denna morgon gick det inte att somna om så istället för att ligga och fundera så var det bara att ta fram datorn. Precis när den plingade till och den vaknade insåg jag att den inte har något namn, nå den ska inte heller få ett nu för jag har fått en ny som jag ska ta i bruk om några veckor. Den ska få ett namn   !

För övrigt får alla mina hjälpmedelskompisar stanna hemma när jag åker till Göteborg!

Rut,

Knut

och

Kurt!

Hu vad dom kommer att sakna mig,

kärlek åt dom!

Jag är snart hemma igen. 

Farsdagen närmar sig och i år är datumet helt rätt, det är den 13! Det är alltså exakt 23 år sedan jag och gubben gifte oss, erkänn, visst är det härligt. Alltså ett liv tillsammans som varken varit en dans på rosor eller ett himmelrike utan ett helt vanligt förhållande. Det har innehållit både kärlek, ömhet och förståelse men med det vill jag inte mena att rosor inte har några taggar, nog har vi käbblat, surat och haft tunga perioder men det är väl meningen att man ska kunna ta både och i famnen och överleva om man älskar varandra nog. Som tradition har gubben och jag bjudit på smörgåstårta alla år utom ett och jag kommer inte ihåg om det bara inte blev eller om vi var ovänner just då... i år blir det nog bara till familjen, skulle tro att jag är ganska sliten på söndag.

Enligt detta så firar vi alltså Hampabröllop!

Nu ska jag minsann försöka sova en stund till!

http://labecca.wordpress.com/information-om-lungtransplantation/

Kom bara ihåg en bra länk som jag kom över på PAHiFokus som också är en bra länk!