Min närmaste släkt innehåller en fantastisk massa olika personligheter!

Mamma och pappa

Siv och Olle boende på Bergnäset i Luleå

Systrar

Karin som är gift med Janne och bor i Boden

 tillsammans med katterna Elvis och Elvira.

Kina, sambo med Mats och lever i centrala Luleå

och hunden Kasper.

Svärföräldrar

Anna-Nora och Ivar bor "typ" grannar med oss,

 dom har även hunden Nicko.

Svägerska

Eva boendes på Tuna.

Syskon barn

Johanna dotter till Karin och Jan, adress Ö-vik!

Tobias son till Kina har tragiskt nog har adressen i himlen.

Sen är det Evas 6 barn,

Erik bor på Gotland

Marie i Gammelstad

Tomas på Skurholmen

Elin i Stockholm

och

Anton och Malin bor hemma.

Syskon barnbarn

Vincent, Kinas barnbarn

Arvid, Kinas sambos barnbarn

Alva, Evas barnbarn

Och så var dom redovisade ;)

Det känns som att man blir bortblåst även innomhus, "faan" vilka kastvindar det är. Men klaga ska jag inte för värre än i Japan har vi det inte, fy vad fruktansvärt att leva eller vara där nu. Det är hemskt vad naturkatastroferna kan göra!

Igår besämde jag att en sväng om dagen med Knut skulle införas men jag kan inte andas när det blåser så här, jag blir helt enkelt så anfådd att händer och fötter domnar. Alltså jag blir svimfärdig och det är inte bra!

Nåväl gott folk glöm inte att det är både hockey och basket ikväll!

Ska fixa en kamera!

Japp, nu har jag börjat komma över Umeå besöket och beskeden jag fick där, känns som att göra ett "omtänk" i hjärnan. Det är ju faktiskt bara att leva utifrån förutsättningarna man har, med andra ord göra det bästa av situationen. Jag har det nog som sagt bättre än många andra, jag har en omtänksam familj och förstående vänner. Sen har jag ju även min vän Knut, tänk om jag inte hade ansökt om att få låna honom då hade jag nog varit förtvivlad och instängd speciellt nu när våren och sommaren är i antågande.

Jag har precis förvånat mig själv, har pratat med Biggan som bor i Stockholm i endast 2 timmar 16 minuter och 36 sekunder och för dom som känner mig så är det inte vanligt. Telefonbolagen brukar inte få så många kronor av mig, är absolut ingen telefonmänniska. Men vi hade tydligen mycket att avhandla!

Vidare måste jag bara säga - Luleåhockey ni är fantastiska! Igår vart det tredje raka vinsten mot Djurgården, nu måste DIF vinna resterande av kvartsfinalerna för att slå ut Luleå (dom spelar bäst av 7 matcher). Det är dags imorgon igen, match på Hovet i Stockholm, ska det bli fjäde raka eller? Hoppas bara att det inte blir så hårda tag med skador som följd, lite gruff och knuff gör inget så länge spelarna inte går in för att skada varandra.

Nåväl resan gick bra, lite snöyra på vägen ner men vi kom helskinnade fram och hemvägen var helt ok. Det bästa av allt var att Jens och Johan lagade middag till oss när vi kom hem, häligt!

Då ska jag försöka redogöra vad som blev sagt och vad som händer, har väl egentligen inget direkt roligt att berätta. Resultatet av min 6 minuters LÅNGA gångtest blev 207 meter och sist var det drygt 220 meter så ingen radikal skillnad. Jag har inte fått reda på om det är fågelfrön eller skarpmedicin som jag äter och det får jag inte förrän studien är över, "typ" om 1 ½ år eller så...

Nästa steg i allt detta är att forsätta studien eller kliva av! Min doktor förespråkar inte att sätta in någon pump för det är så mycke problem med den, infektioner, inflammationer, nålar som lossnar och mer där till. Det är alltså inte aktuellt med pumpen enligt honom, han menar att det som gäller nu är att satsa på att studiemedicinen blir godkänd. Om jag nu skulle bli sämre så får vi ta en ny diskussion om vad som är bäst för mig och vidare bedömma vad som skall hända.

Förövrigt tycker doktorn att jag ska vara glad som inte blir sämre utan ligger i en vågrät linje och att inte sjukdomen kulminerar så fort, han är med andra ord glad att medicinen som jag äter idag har den inverkan på kroppens sätt att hantera PAH är så pass bra som den är. Kontentan av detta är alltså att jag får vara nöjd som det är, det blir inte bättre och så länge det inte blir sämre så är det bara att leva i den status som jag har nu.

Alltså får jag leva som jag gör i 1½ år till och hoppas på medicinens godkännande, det känns tungt men va "faaan" det är ingen som har sagt att livet ska vara enkelt. Jag får helt enkelt leva med att inte orka göra så mycket mer än idag, fördelen är ju att jag har en fantastisk familj som ställer upp på mig. Med andra ord göra det bästa av situationen och kanske försöka hitta på något lätt fritidsintresse, hjälp mig gärna med ideér! Sen är det fantastiskt att vi går mot vår och sommar så "Knut" får komma ut mer, tack och lov vilket fint hjälpmedel jag fått låna.

Ohh kära "Knut" du kommer att få mycket att göra till våren och sommaren!

Taxin är beställda till kl 17.00

Frustruation, ovetskap och förhoppningar fyller min hjärna i dessa dagar innan återbesöket, vet inte hur, när eller på vilket sätt jag ska få ett någorlunda vettigt liv. Jag försöker fördriva tiden fram till onsdag på alla sätt och vis, möblera om garderober, både i och placeringen på dom. Plågar alltså hela familjen med min ångest, jag är verkligen fundersam och orolig för vad som blir av denna sväng till Umeå. Förmodligen jagar jag upp mig i onödan för det slutar nog bra hur det än blir, dom är så lugna och fina både doktorn, sjöterskan och sjukgymnasten och har en bra inverkan på mig. Det är tryggt att möta samma människor när man är som ett "flipperspel" och rädd för allt vad "vitrockar" heter.

Imorgon ska jag ta prover kl 11 och sen ska vi till Boden och äta middag, brunabönor och fläsk, mums filibabba kan man säga. Det är som telepatiskt, jag och gubben satt och pratade om Karin och Jans hemkokta bönor och vips så ringer hon och frågar om vi vill ha det till middag imorgon.

Visst ser det härligt ut?

Vidare på kvällen är det dags för första kvartsfinalen av 7, Luleåhockey - Djurgården, vem går vidare till semifinal? Tror stenhårt på Luleå för som jag tidigare sagt så blir man lätt "färjad" av den man lever ihop med och Lennart är defenitivt Luleåhockey troende.

Försmak på våren!

Ja, nu har det varit fantastiska dagar med varmgrader, solsken och takdropp, visst är det härligt.

Förmodligen kommer det dagar med minusgrader och snöväder men det är bara normalt.

Vi har i alla fall fått ett smakprov på vad som komma skall! Att våren kommer förr eller senare är ett faktum och sådana här perioder behöver vi i synnerhet efter en så kall vinter.

Det ser inte så mysigt ut men det är underbart när asfalten tittar fram.

Jag ser fram emot dagar där jag kan sitta ute och njuta, då man nästan ser att snöhögarna smälter bort.

Nåväl jag hjälper till i sportens värd även idag, igår fixade jag silver i stafetten åt damerna och fjärdeplatsen till slutspelet för Luleå Hockey. Visst är jag bra?

Jens kompis Emmeli har skämt bort oss med gó fika till hockeymatcherna två gånger i rad, först var det morotskaka och igår chokladtårta. Stort tack till henne!

Johan jobbar idag, skönt för mig och bra för honom. Jens ska hjälpa till med städningen idag så jag får stå för middagen, det blir enkelt stekt potatis och prinskorv.

Tillägg i dagens inlägg, Jens smet från städningen. Nu blir det andra bullar...

!